Jag har väl ganska vanliga föräldrar. En mamma och en pappa. Mamma är undersköterska och pappa är ingenjör. De är fortfarande gifta och bor i den lagom stora byn Marieholm utanför Eslöv.
De har väl varit bra föräldrar under min uppväxt. De har lärt mig att tänka själv, att inte tycka som alla andra utan ta reda på fakta själv och bilda mig en egen uppfattning. De har lärt mig att jag får vara som jag själv vill och de har lärt mig självständighet.
När jag växte upp fick man göra saker själv. Det var ingen som gjorde det åt en. Pappa kunde visst visa mig hur man installerade om datorn men jag fick göra det själv. Mamma visade en hur tvättmaskinen fungerade sen var det bara att tvätta sina egna kläder. Ibland kanske man tyckte det var jobbigt men så här i efterhand är man glad för det. Jag klarar mig själv och kan borra och snickra, tvätta och laga mat.
Jag var en jobbig tonåring och tyckte att mina föräldrar var jobbiga föräldrar. Jag fick inte vara ute lika länge som mina vänner, fick inte dyra kläder, fick ingen ny mobiltelefon när jag ville men som sagt, det är jag glad för nu. Vill man ha nått får man jobba för det!
Nu är mina föräldrar mormor och morfar till min son. Och min son tycker så klart att de är de bästa mormor och morfar som man kan ha. Och det bästa han vet är att hjälpa morfar i trädgården. Bara gå runt och kanske byta ut en platta som spruckit, rensa lite ogräs, ansa träden, snickra lite här, pilla lite där... Då är han lycklig!
Jag är lyckligt lottad med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar