fredag, mars 17, 2017

Lång dag på ortopedakuten

Igår torsdag ringde dom från skolan vid halv två och berättade att Hampus skadat handen när han spelade fotboll. Skolsköterskan rekommenderade att vi ringde VC och fick det kollat så kunde dom remittera till röntgen.

Jag ringde direkt till VC och fick svaret att han inte var skriven där utan var skriven på Capio Citykliniken så jag ringde dit istället. Den tradigaste mest långsamma röst jag hört berättar att "det är många som ringer och det är många som svarar, var god försök igen senare". Vad var det där? Hur tänkte dom nu? Testade att ringa fler ggr men samma skit.

Sprang till tåget och Hampus gick hem från skolan. Var hemma vid ca 14 och försökte åter ringa Capio men fortfarande samma svar. På deras hemsida meddelade dom att dom hade problem med sitt journalsystem vilket kunde leda till långa kötider med det förklarade ju inte det faktum att man fick världens sämsta svar och inte ens hamnade i kö.

Ringde min egen sjukvårdsupplysning, mamma. Hon tyckte nog också det behövde kollas upp men att det nog kunde vänta till fredag.

Så halv 8 i morse gick jag upp och kollade Hampus hand. Handleden var ok nu och det var bara långfingret och ringfingret som gjorde ont. Han hade svårt att röra på fingrarna och dom var blåa på mitt-leden.

Klockan 8 ringde jag Capio men samtalet kopplades bara ner innan jag ens kom fram. Försökte i ca 10 minuter utan att samtalet kopplades fram. Gick in på deras hemsida och bokade att dom skulle ringa upp. Klockan 09:07 skulle dom ringa stod det. Men 9:30 hade det fortfarande inte ringt någon så jag ringde dom igen och fick nu plats 44 i kön. Valde att bli uppringd när det var min tur och fick svaret att dom skulle ringa upp ca 11:45. Hade ju ingen större förhoppning om att de skulle ringa.

Men hör och häpnad så ringde dom exakt 11:45. Dock hade dom inga lediga tider och de rekommenderade att vi åkte in till ortopedakuten i Lund eller Helsingborg. Vi var klara och redo så vi åkte direkt och var på sjukhuset i Lund redan till klockan 13.

Sen började den långa väntan. Vi fick hjälp fort att bli inskrivna men sen väntade vi och väntade vi... Jag sprang ner och köpte två frallor, vatten och kaffe till oss. Hampus var dock hungrig och åt upp båda frallorna men jag var glad jag fick kaffe för det var inte det lättaste att få tag i eftersom man inte får dricka vattnet i Lund just nu. Strax innan 15 kom vi in på ett rum där det blev mer väntat och klockan 15 kom läkaren. Sen vänta igen på röntgen och sen vänta igen på svaren.

Inget var dock brutet men lederna i fingrarna var uttöjda och han rekommenderades att röra på fingrarna av och till även om det gjorde ont.

Vi kom med tåget hem vid 17 och landade hemma i soffan ca 18, trötta.

Men ska det verkligen behöva ta två halvdagar att nå VC? Och sen finns det ju ändå inte tid när man väl kommer fram. Och akuten går på knäna och hinner inte med och det kan man ju förstå när VC inte tar emot en och hänvisar alla till akuten istället. Sköterskan som tog emot oss på akuten bara sucka och sa att så är det, vårdcentralerna hinner inte med och därför måste folk istället söka sig till akuten för saker som inte är akut men som ändå måste kollas upp. Vi fick dock tipset att kolla med jourcentralen nästa gång i Lund. Det var en vårdcentral men man behövde inte boka tid utan bara gå dit och vänta på sin tur så fick man hjälp med allt som inte är akut.

Hampus har varit tålmodig och duktig hela dagen. Det är tur dom har gratis Wi-Fi på sjukhuset annars hade han nog inte varit lika tålmodig. =) På vägen hem hade han dock mycket spring i benen och hoppade och klättrade på allt som kom i hans väg och lite till men det kan man ju förstå.

Och vad är det med stolarna i väntrummet? Folk förväntas sitta där och vänta i flera timmar och ändå kan de inte ha bekvämare stolar? Jag känner mig helt mör i kroppen nu. Och det finns ingenstans att hänga upp sin jacka eller ställa sina saker mer än små bord mellan stolarna här och där som nätt och jämnt rymmer en kaffekopp och en fralla. Vi lyckades dock bo in oss ganska bra i vår hörna även om det inte var så bekvämt.

Nu håller vi tummarna vi slipper besöka akuten fler gånger... jag vet inte om min rygg klarar det.

lördag, december 24, 2016

Jul, jul, strålande jul...

Då var vi hemkomna från årets julfirande. I år blev det i Lund hos svägerskans föräldrar och det var hela vår familj och hela hennes familj så vi blev 14 stycken + en hund. =)

Vi började med glögg och julklappsspelet innan det var dags för Kalle.
Hampus tyckte själv att han kammade hem jackpotten i julklappsspelet, en stor låda skumtomtar. =)


Sen förbereddes maten som sen intogs tills alla hade matkoma som vanligt.

Vi fortsatte sen med julklapparna som delades ut av tomtarna Hampus och Tobias för att sedan äta gröt följt av kaffe och soffhäng.

Hampus är mycket nöjd med sina klappar i år, det var nog mitt i prick på allt han fick. Varje paket öppnade han med stor koncentration och mycket omsorg, varje innehåll granskades noga och han tackade artigt innan han gick över till nästa. Får se om jag kommer ihåg alla...
iPhone, iTunes presentkort, gosedjur i form av en stor hund, Tangle, tändstål, täljkniv, ficklampa och pannlampa, keps med sitt namn på, lego, två byggsattser där han får löda kretskort varav en var en större skalbagge som kan gå och den andra en mindre röstförvrängare.


Själv fick jag precis vad jag önskade mig... handdukar och sängkläder. =)

Det bästa med julen är ändå att man får umgås med sin familj och ha det mysigt.
Hampus hade varit mycket duktig hela dagen men vid 21 något så började hans tålamod tryta och det blev lite gnälligt så vi begav oss hemåt. När vi väl var på väg hem för oss själva i en tyst bil så piggnade han till igen och blev glad igen så nu myser vi i soffan här hemma. Men fy vilket väder när vi skulle köra hem! Det regnade nått så in i h*l*e*e när vi körde ut ur Lund så vi kröp mest fram tillsammans med alla andra på vägarna. Väl ute på motorvägen gick det inte att köra över 80 km/h pga regnet och allt vatten. Efter lödde slutade det dock att regna men vi tog det lugnt vilket dom flesta på motorvägen gjorde vilket ju är bra.


torsdag, april 14, 2016

Liten börjar blir stor!

Idag är dagen då jag varit mamma i 11 år.

Detta måste ju så klart firas och dagen började med skönsång. Hampus kanske inte håller med om det där med skönsång men sjöng gjorde jag iaf. =)

Efter jobbet mötte jag upp Hampus som fick välja restaurang och han valde O´Learys. Där beställde han in mozzarella sticks, chilipopers och nachochips och lite dippa till det. När det började ta slut beställde han mer mozzarella sticks men med pommes denna gången. Mysigt med mat man kan dela på. Allt kom in en korg som vi hade mitt på bordet och så slogs vi om dippan. ;)

Sen gick vi och hämtade ut ett paket... trådlöst tangentbord och mus så Hampus kan styra datorn som är kopplad till TV:n från soffan. Sen köpte jag ett spel han hade önskat sig, Scrap Mechanics. Så det blev så klart det som vi gjorde resten av kvällen.

Här en bild på Hampus första kreation i Scrap Mechanics, en bil.



Kvällen avslutades med glass och sen var det dags att nanna kudden.

Imorgon väntar en massa städning. Har inte hunnit hälften av vad jag önskat under veckan. Mitt knä, som jag skadade i januari, har blivit sämre igen och vad jag än gör, förutom sitta still, gör ont. Så det blir att köra järnet fredag eftermiddag och kväll och sen lägga is på knäet.

På lördag blir det kalas och söndag ska vi iväg på ett annat kalas. Så fullt upp med andra ord.

lördag, december 26, 2015

Jul, jul, strålande jul!

Då var julen över för i år. Julen spenderades i Juleboda med min familj och familjen Sjöberg, svägerskans familj.

Den 23:e åkte vi över till östkusten där Juleboda ligger, strax utanför Kivik. Svägerskans familj har stugor där som vi bestämt att vi skulle fira jul i. Det var en lång väg att köra, 1½ timme tog det. Vi hade fått låna en egen stuga, jag, Hampus, mamma & pappa, Anna, Tobias & Josefin. Resten av familjen Sjöberg bodde i sin stuga intill. Det var en stor stuga, väldigt mysigt. Vi installerades oss och drack sedan kaffe och planerade hålltider för julafton. På kvällen blev det den obligatoriska pizzan som pappa alltid gör och så spelade vi spel.

Julafton började så klart med frukost och sen fick Hampus öppna sitt första paket. I den låg det en skateboard och som tur var, den han önskat sig så länge. Och som tur var hade jag ju tagit med hans hjälm så han sprang ut för att åka och trixa på vägen medan vi andra förberedde lunchen. Anna skulle åka och jobba på eftermiddagen så vi åt en gemensam jullunch med Sjöbergs innan mamma körde henne till Tomelilla.

När mamma kom tillbaka blev det först Kalle och sen julklappsspelet. Vi var många, 11 stycken, så det snoddes paket hej vilt. Efter det förbereddes maten och det var mycket mat. Vi hade ju två traditioner som slagits ihop så det var ju mer mat än vanligt. Efteråt satt alla i matkoma och vi var glada över att det fanns diskmaskin.

Så blev det julklappsutdelning. Många paket skulle delas ut... Oturligt nog hade jag och Anna köpt samma sak till Tobias men vi löste det och gav det ena till Josefins pappa Åke eftersom jag även köpt samma sak till min pappa. Måste vara den perfekta julklappen om vi köpt samma... ;) Själv fick jag en Yoga-bok, vinkylare, trädgårdsyatzy som min pappa själv gjort och presentkort på Elon. Min första tanke var diskmaskin, helt klart diskmaskin, och det tog inte mig många minuter att kolla vad som fanns. :D

Hampus blev också väldigt nöjd med sin hög. Hantlar, fotbollsskor, pysselbok, färgpennor, målarbok, fotbollskalender, Messis självbiografi, två fantasy-böcker, arbetsbyxor (sånna som morfar och Tobias har), ficklampa, arbetshandskar, spelet Tjuv&Polis... det var nog allt... Han tackar iaf alla så mycket och han var väldigt nöjd med sina julklappar.

Sen blev det gröt, ostbricka och godis. Ja så mycket godis var det ingen som orkade så det mesta fanns kvar dagen efter. Matkoma var bara förnamnet!

Vi sov alla mycket gott även om det blev sent. Efter frukost började vi packa ihop lite och innan lunch gick vi en lång runda. Väldigt mysigt med skogen, ängarna och havet. Sen åt vi en gemensam jullunch med Sjöbergs i hopp om att bli av med maten men det gick väl lite så där. Det blev mycekt mat över men det blir det väl alltid.

Sen packades det ut i bilen och städades innan vi körde hemåt. Hampus lämnades av hos sin pappa på vägen och själv pustade jag ut i soffan hemma.

Idag försöker jag göra så lite som möjligt. Har dock hunnit köpa en diskmaskin som ska hämtas nästa lördag så imorgon får jag ta mig i kragen och städa under vasken och rensa avloppet där och förbereda lite för det. Kanske inte blir så lätt som jag först trodde dock... får kolla lite mer på det imorgon. Om inget annat så får pappa ta med sig sticksågen... allt går att lösa. ;)

Nu ska jag kolla om det finns någon kass film på TV man kan slötitta på och så får jag väl gå ner och handla något att äta till i kväll. Fast jag tror inte matkoman sedan julafton lagt sig än dock...

På måndag väntas det jobb igen innan nyår och Hampus ska hem till Sanna på måndag kväll så det ska packas till det. Men som sagt... allt sånt gör vi imorgon. =)



söndag, november 15, 2015

Bröllop & Familjeridning!

Lördagen bjöd på bröllop och dop. Altea skulle döpas och Cilia och Jocke skulle gifta sig. Det blev väldigt känslosamt i kyrkan när stiliga Micke kom in i kostym med den vackra Cilia på armen och överlämnade henne till Jocke. Att mina bångstyriga tonåringar blivit så stora! Okej, dom är väl fortfarande lite bångstyriga av och till... men det kom allt en tår eller två där i kyrkan när jag såg dom.

Efteråt blev det middag följt av kaffe. Vi var inte jättemånga gäster men tillsammans hade vi en hel skock ungar, de flesta pojkar i alla åldrar, så det var en väldigt livlig tillställning. =) Brudparet blev dock firade som sig bör med lite lekar och massor av presenter. Vi begav oss dock strax innan 8 eftersom Hampus var så uppskruvad av allt busande så det var bara en tidsfråga innan det gick överstyr.

På söndagen blev det mer äventyr...
Hampus kom hem från ridningen för ett tag sedan med en lapp om familjeridning. De kunde bjuda in vem de ville till ridskolan för 30 minuters ridning och han ville så gärna bjuda med sin systerdotter Alice. Så klart skulle han få göra det och när jag nämnde att mormor nog också ville testa ridning så skulle ju hon så klart också bjudas med.

Så idag begav vi 4 oss till ridskolan. Mormor fick, till Hampus lycka, rida på en av hans favorithästar Jarusa och Alice fick den näst minsta ponnyn Harry. En annan mormor som stod och såg på tyckte att Hampus mormor var mycket modig som vågade rida, även pappan som testade trots att han inte ridit på över 20 år fick beröm av de andra föräldrarna. För hans skulle hade de dessutom tagit fram en större häst som var större än alla dom som brukar vara med på ridskolan så ridskolebarnen var mycket imponerade.

Alla tre skötte sig excellent! De skrittade, travade, red slalom och över bommar. Mormor såg mycket proffsig ut i sadeln tyckte Hampus och Alice var stolt som en tupp efter att ha ridit slalom utan att flickan som gick med henne höll i hästen.

Efter ridningen körde vi ner i stan och satte oss på en uteservering och tog en fika. Hampus och Alice var dock rastlösa som få så när mormor kört hem gick vi in på leklandet på museet för rastning av vildingarna. Efter det var det dags för Alice att gå hem och vi följde med upp på en kopp kaffe.

När vi väl var på väg hem var vi båda så trötta så vi var helt eniga om att hoppa över matlagningen och istället ta hämtmat. Jag hade dock en hel del att göra hemma så medan Hampus pustade ut framför TV:en så fixade jag disken, tvätten, dammsög och donade med tusen andra saker.

När Hampus kommit i säng och vi låg och mös en liten stund så berättade han hur glad han var att han hade en så bra mamma. En mamma som ställde upp när han ville bjuda Alice och mormor på ridning och som lekte med han och Alice på leklandet och spenderade hela dagen med honom och Alice.
Det är något som vi vuxna ibland glömmer tror jag. Att det inte behövs så mycket mer än närvaro och engagemang för att barnen ska uppskatta det. Det är inte den dyraste aktiviteten eller dom dyraste sakerna som gör barnen gladast, det är tiden man spenderar tillsammans som betyder något. Så även om jag är helt slutkörd så var det värt det när man får höra hur mycket det betyder för Hampus. Då spelar det ingen roll längre att jag inte hann städa överallt som jag hade planerat eller att ögonen går i kors nu... 

lördag, augusti 29, 2015

Total stopp!

Har inte sprungit på snart 2 veckor. Orsaken är en troligen inflamerad hälsena som trotts Voltarenkräm och övningar vägrar ge med sig. Gör ont bara jag går och springa är ännu värre. Sist jag sprang slutade det med ispåse på hälen. =(

Känns skit rent ut sagt. När man kommit i gång och känner sig duktig och faktist fullföljer och kommer iväg 3 ggr i veckan så känns det som ett misslyckande när man inte kan springa alls. Även om det inte är för att jag gett upp så känns det så.

Dansen har börjat om tisdagarna och det försöker jag iaf genomföra. Hälen mår kanske inte super efteråt men det är bara att smörja innan och efter och dansa igenom det.

I övrigt blir jag snart ett år äldre och imorgon vankas det gäster på brunch. Så därför spenderas dagen med att städa och tvätta och städa och städa. Går väl lite si så där...

I födelsedagspresent har jag önskat mig hjälp med lite praktiska saker här hemma så lillebror levererar Hampus nya säng och sänggavel imorgon och sen får gästerna montera ner den gamla och sen kör lillebror den till tippen. Som belöning får de dock kaffe och tårta efteråt. =)

Så halva dagen idag har gått åt att röja på Hampus rum för fy fan vad där såg ut. Men nu är det klart och halva hallen och halva köket är klart. Snart dags att tvätta och där är massa tvätt så vet inte hur jag ska hinna men det lär bli en låååång kväll. Får nog bli en tidiga morgon oxå om allt ska blir klart.

Nähä... här har jag inte tid att sitta...

tisdag, juli 14, 2015

Att misslyckas!

Idag var det dags för pass ett på vecka 4 med joggingen.

V3 såg ut så här: 5 min rask gång, 90 sekunder jogging, 90 sekunder gång, 3 minuter jogging, 3 minuter gång, 90 sekunder jogging, 90 sekunder gång, 3 minuter jogging, 3 minuter gång.

Nu vecka 4 ökade det ganska mycket tyckte jag.

5 minuter rask gång, 3 minuter jogga, 90 sekunder gång, 5 minuter jogga, 2,5 minuter gång, 3 minuter jogga, 90 sekunder gång, 5 minuter jogga.

Efter den första 5 minutraren ville jag bara spy... efter den andra 3 minutraren började jag gråta för jag var så arg för jag orkade inte. Sista 5 minutraren orkade jag 3 minuter på sen gick jag 1 minut och joggade den sista minuten. 

Så nu är jag så jävla arg och besviken på mig själv att jag inte klarade det. ARGHHHHHH!!!!

Det går över, det vet jag och sen är det bara på det igen men ändå... VA FAN!!!!!

Så nu är frågan... gå tillbaka och göra om ett pass på förra veckans eller köra om detta passet tills jag klarar det?

tisdag, juni 30, 2015

Att jogga!

Så jag har börjat jogga tre ggr i veckan. Har en sån där app som stöd när jag springer. Nu i början springer man ju inte så mycket och sen ökar det varje vecka.

Jag är i slutet på vecka 2 nu. *klappar mig själv på axeln* Har dock inte bestämt mig för om detta är skönt eller bara ren tortyr än. Tankarna lixom varierar allt eftersom man springer.

På väg hem från jobbet varierar tankarna från dag till dag. Ibland är man taggad och tycker att det ska bli skönt och ibland känns det bara BLÄ. Sen kommer man hem, byter om, sätter upp håret och får igång lite musik i öronen och man börjar känna sig lite peppad.

Så börjar man gå i rask takt i 5 minuter. Nu jävlar är man på väg... detta känns bra. Fan vad duktig jag är!

Springer i 90 sekunder, lite stelt i benen men nu är vi igång.

Går i två minuter...

Springer i 90 sekunder. Okej, nu börjar det kännas lite men detta går ju bra.

Går i två minuter... trodde aldrig dom där 90 sekundernas jogging skulle ta slut!

Springer i 90 sekunder... VA? Gick verkligen dom där 2 minuterna gång så fort... lovar att appen fuskar...

Går i två minuter... tror inte jag kommer orka mer nu...

Appen säger att jag nu är halvvägs... Halvvägs!?! Jag kommer dö innan jag kommer hem...

Springer i 90 sekunder... jo men detta ska nog gå...

Går i två minuter... känns som två sekunder.

Springer i 90 sekunder... jag kommer inte klara detta... jag orkar inte mer... jag kommer inte kunna springa en meter till efter detta.

Går i två minuter... hur tänkte jag när jag kom på denna dumma idén att jag skulle ut och jogga?

Springer 90 sekunder... nu är jag snart hemma... orkar knappt lyfta benen... men nu går jag på ren vilja för orken är slut sedan länge. Snart hemma! Ökar lite, jag är ju ändå snart hemma.

Går i 2 minuter... tur det är slut nu för jag hade fan inte orkat springa en meter till.

Kommer hem, stretchar. Sjukt nöjd med mig själv. Svettas som en gris och kan knappt andas och har ont överallt men jag klarade det! Jag är fan bäst!

söndag, april 26, 2015

Känner mig gammal...

Hampus leker med en kompis på rummet och visar först stolt upp sina 20 pund som han fick i födelsedagspresent.
H: Det är Engelska pengar... jag kan handlar för dom när vi är i England.
Kompisen ser imponerad ut.
H: Och kolla här, jag har massor av gamla pengar också, sånna däringa ÖREN...
Kompisen ser om än mer imponerad ut...

tisdag, mars 31, 2015

Rastlös!

Jag är rastlös! Så rastlös att jag längtar efter att få dammsuga och det säger inte lite.

Jag har legat på soffan sedan i torsdags och inte gjort någonting. Varför? Jag opererades i torsdags så har lite ont efter det.

Jag genomförde två ingrep i ett. De pluggade igen mina äggledare så jag numera inte kan få fler barn. Dels så klart för att jag inte ska kunna få fler barn men även för jag har haft extremt ont dom senaste åren när jag haft ägglossning och det har tyvärr bara blivit värre för varje år som går, så förhoppningsvis ska det bli bra nu.

Sen utförde jag en ballongbehandling av livmodern. De bränner helt enkelt insidan av hela livmodern med en slags ballong med varmt vatten i. Detta då för att det inte ska kunna fastna saker på väggarna där inne. Dom senaste åren har min mens varat i 10 dagar och dag 2-6 har jag blött extremt mycket. Detta ska nu också försvinna hoppas vi. Om jag har tur försvinner blödningarna helt inom ett par månader. 

Och förhoppningsvis ska detta även medföra en bättre balans av mina hormoner så jag slipper den jobbiga PMS:en. Jag lider kanske inte så mycket av min PMS som mina kollegor gör. ;)

Så här ligger jag nu och har ont. Dock är det mycket bättre idag än i fredags. Fredag och lördag kunde jag knappt rör mig alls utan att må illa av smärtan. Söndag gick det värsta över och jag slutade må illa av smärtan. Måndag gav jag mig på att diska, ta på mig strumpor och skor och gå å handla.... sjukt jobbigt och fick ont igen och fick ligga på soffan resten av dagen. Idag har jag fortfarande ont men mer hanterligt. Planerar att jobba imorgon så idag hoppas jag kunna gå en runda.

Men man är bra rastlös när man vill städa... tror dock inte det håller i sig till helgen när det faktiskt är dags för just städning...