fredag, mars 17, 2017

Lång dag på ortopedakuten

Igår torsdag ringde dom från skolan vid halv två och berättade att Hampus skadat handen när han spelade fotboll. Skolsköterskan rekommenderade att vi ringde VC och fick det kollat så kunde dom remittera till röntgen.

Jag ringde direkt till VC och fick svaret att han inte var skriven där utan var skriven på Capio Citykliniken så jag ringde dit istället. Den tradigaste mest långsamma röst jag hört berättar att "det är många som ringer och det är många som svarar, var god försök igen senare". Vad var det där? Hur tänkte dom nu? Testade att ringa fler ggr men samma skit.

Sprang till tåget och Hampus gick hem från skolan. Var hemma vid ca 14 och försökte åter ringa Capio men fortfarande samma svar. På deras hemsida meddelade dom att dom hade problem med sitt journalsystem vilket kunde leda till långa kötider med det förklarade ju inte det faktum att man fick världens sämsta svar och inte ens hamnade i kö.

Ringde min egen sjukvårdsupplysning, mamma. Hon tyckte nog också det behövde kollas upp men att det nog kunde vänta till fredag.

Så halv 8 i morse gick jag upp och kollade Hampus hand. Handleden var ok nu och det var bara långfingret och ringfingret som gjorde ont. Han hade svårt att röra på fingrarna och dom var blåa på mitt-leden.

Klockan 8 ringde jag Capio men samtalet kopplades bara ner innan jag ens kom fram. Försökte i ca 10 minuter utan att samtalet kopplades fram. Gick in på deras hemsida och bokade att dom skulle ringa upp. Klockan 09:07 skulle dom ringa stod det. Men 9:30 hade det fortfarande inte ringt någon så jag ringde dom igen och fick nu plats 44 i kön. Valde att bli uppringd när det var min tur och fick svaret att dom skulle ringa upp ca 11:45. Hade ju ingen större förhoppning om att de skulle ringa.

Men hör och häpnad så ringde dom exakt 11:45. Dock hade dom inga lediga tider och de rekommenderade att vi åkte in till ortopedakuten i Lund eller Helsingborg. Vi var klara och redo så vi åkte direkt och var på sjukhuset i Lund redan till klockan 13.

Sen började den långa väntan. Vi fick hjälp fort att bli inskrivna men sen väntade vi och väntade vi... Jag sprang ner och köpte två frallor, vatten och kaffe till oss. Hampus var dock hungrig och åt upp båda frallorna men jag var glad jag fick kaffe för det var inte det lättaste att få tag i eftersom man inte får dricka vattnet i Lund just nu. Strax innan 15 kom vi in på ett rum där det blev mer väntat och klockan 15 kom läkaren. Sen vänta igen på röntgen och sen vänta igen på svaren.

Inget var dock brutet men lederna i fingrarna var uttöjda och han rekommenderades att röra på fingrarna av och till även om det gjorde ont.

Vi kom med tåget hem vid 17 och landade hemma i soffan ca 18, trötta.

Men ska det verkligen behöva ta två halvdagar att nå VC? Och sen finns det ju ändå inte tid när man väl kommer fram. Och akuten går på knäna och hinner inte med och det kan man ju förstå när VC inte tar emot en och hänvisar alla till akuten istället. Sköterskan som tog emot oss på akuten bara sucka och sa att så är det, vårdcentralerna hinner inte med och därför måste folk istället söka sig till akuten för saker som inte är akut men som ändå måste kollas upp. Vi fick dock tipset att kolla med jourcentralen nästa gång i Lund. Det var en vårdcentral men man behövde inte boka tid utan bara gå dit och vänta på sin tur så fick man hjälp med allt som inte är akut.

Hampus har varit tålmodig och duktig hela dagen. Det är tur dom har gratis Wi-Fi på sjukhuset annars hade han nog inte varit lika tålmodig. =) På vägen hem hade han dock mycket spring i benen och hoppade och klättrade på allt som kom i hans väg och lite till men det kan man ju förstå.

Och vad är det med stolarna i väntrummet? Folk förväntas sitta där och vänta i flera timmar och ändå kan de inte ha bekvämare stolar? Jag känner mig helt mör i kroppen nu. Och det finns ingenstans att hänga upp sin jacka eller ställa sina saker mer än små bord mellan stolarna här och där som nätt och jämnt rymmer en kaffekopp och en fralla. Vi lyckades dock bo in oss ganska bra i vår hörna även om det inte var så bekvämt.

Nu håller vi tummarna vi slipper besöka akuten fler gånger... jag vet inte om min rygg klarar det.

Inga kommentarer: