Idag var lilleman ledig från skolan men jag skulle jobba, hela långa dagen till 17.
Han ville klara sig själv och leka med en kompis så han fick testa.
Så jag väckte honom kl 7 innan jag gick till jobb för han ville inte sova när han var själv hemma. Nya kompisen från Glumslöv tog bussen in på förmiddagen så dom kunde vara på rampen en stund sen följde han med kompisen hem med bussen. Han hade fått ett busskort av mig igår och han var både lite nervös och tyckte det var spännande att åka bussen på egen hand även om kompisen var med. När han ringde mig imorse höll han på att packa och var eld och lågor över sitt stundande äventyr. (tänk när man var i den åldern att en tur till Glumslöv räknades som ett äventyr)
I Glumslöv hade han fått lunch hos kompisen sen hade dom spenderat eftermiddagen på stranden. Hem hade de åkt buss tillsammans en bit men sista biten åkte han själv. Han ringde och berättade stolt att han gått av på rätt hållplats. (näst sista på linjen så missade han den var det ju inte hela världen)
Efter middan var han ute en stund till med en annan kompis innan han kom i säng. När han kommit ner i varv lite utbrister han stolt: Mamma, idag har jag klarat mig själv! Jag till och med åkte buss och jag packade allt jag behövde själv och jag har inte gjort av med något på hela dagen. Mamma, jag klarade det!
Så klart har det delats ut massor av beröm. Jag har inte oroat mig jättemycket idag heller... men kollegorna hindrade mig från att ringa och kolla läget var 10:e minut... jag fick ringa en gång på lunchen och en gång vid halv 5.
Det är ett stort steg för lilleman. Ja, han är 12 år och borde klara det utan problem. Men jag har haft svårt att släppa kontrollen och han har haft svårt att ta ansvaret. Det har varit lite si så där med att tänka sig för under våren som varit. Han är ju som en 12:åring på vissa saker men på andra saker fortfarande omogen och inte alls som jämnåriga. Han har varit hemma efter skolan varje dag men det ser ju också ut därefter här hemma. Och man kan inte han något av värde i kylen och frysen för då äter han upp det även om han inte får (för en macka är ju inte så roligt att äta när det finns glass och annat som inte är macka) och flera kvällar har han inte kommit hem som han skulle så ja, jag har varit nervös för att låta honom vara själv så länge... Men det gick som sagt bra och han är mäkta stolt här. Men jag tror vi väntar ett tag till nästa gång, så mina nerver får vila ett tag. ;)