Efteråt blev det middag följt av kaffe. Vi var inte jättemånga gäster men tillsammans hade vi en hel skock ungar, de flesta pojkar i alla åldrar, så det var en väldigt livlig tillställning. =) Brudparet blev dock firade som sig bör med lite lekar och massor av presenter. Vi begav oss dock strax innan 8 eftersom Hampus var så uppskruvad av allt busande så det var bara en tidsfråga innan det gick överstyr.
På söndagen blev det mer äventyr...
Hampus kom hem från ridningen för ett tag sedan med en lapp om familjeridning. De kunde bjuda in vem de ville till ridskolan för 30 minuters ridning och han ville så gärna bjuda med sin systerdotter Alice. Så klart skulle han få göra det och när jag nämnde att mormor nog också ville testa ridning så skulle ju hon så klart också bjudas med.
Så idag begav vi 4 oss till ridskolan. Mormor fick, till Hampus lycka, rida på en av hans favorithästar Jarusa och Alice fick den näst minsta ponnyn Harry. En annan mormor som stod och såg på tyckte att Hampus mormor var mycket modig som vågade rida, även pappan som testade trots att han inte ridit på över 20 år fick beröm av de andra föräldrarna. För hans skulle hade de dessutom tagit fram en större häst som var större än alla dom som brukar vara med på ridskolan så ridskolebarnen var mycket imponerade.
Alla tre skötte sig excellent! De skrittade, travade, red slalom och över bommar. Mormor såg mycket proffsig ut i sadeln tyckte Hampus och Alice var stolt som en tupp efter att ha ridit slalom utan att flickan som gick med henne höll i hästen.
Efter ridningen körde vi ner i stan och satte oss på en uteservering och tog en fika. Hampus och Alice var dock rastlösa som få så när mormor kört hem gick vi in på leklandet på museet för rastning av vildingarna. Efter det var det dags för Alice att gå hem och vi följde med upp på en kopp kaffe.
När vi väl var på väg hem var vi båda så trötta så vi var helt eniga om att hoppa över matlagningen och istället ta hämtmat. Jag hade dock en hel del att göra hemma så medan Hampus pustade ut framför TV:en så fixade jag disken, tvätten, dammsög och donade med tusen andra saker.
När Hampus kommit i säng och vi låg och mös en liten stund så berättade han hur glad han var att han hade en så bra mamma. En mamma som ställde upp när han ville bjuda Alice och mormor på ridning och som lekte med han och Alice på leklandet och spenderade hela dagen med honom och Alice.
Det är något som vi vuxna ibland glömmer tror jag. Att det inte behövs så mycket mer än närvaro och engagemang för att barnen ska uppskatta det. Det är inte den dyraste aktiviteten eller dom dyraste sakerna som gör barnen gladast, det är tiden man spenderar tillsammans som betyder något. Så även om jag är helt slutkörd så var det värt det när man får höra hur mycket det betyder för Hampus. Då spelar det ingen roll längre att jag inte hann städa överallt som jag hade planerat eller att ögonen går i kors nu...