Hampus är väldigt duktig på att prata i sömnen men här om kvällen slog han nog nytt rekord.
Jag gick in för att pussa på honom innan jag skulle gå å lägga mig som jag gör varje kväll.
När jag böjer mig ner och pussar han slår han upp ögonen och utbrister...
H: Akta dig mamma!
Han pekar upp mot taket, eller rakt ut i luften, eller... jag vet inte.
Jag hoppar ju så klart undan, man vet ju aldrig lixom men när jag kollar så är där inget där.
Jag: Men där är ju inget där.
H: Jo, där mamma, akta dig!
Jag: Nu yrar du igen, lägg dig ner och sov.
H: Men mamma den är ju där.
Han pekar och pekar. Han sträcker sig för att nå vad det nu är men han når inte så han reser sig upp på knä men når fortfarande inte så han ställer sig upp i sängen och sträcker ut handen mitt i luften mot absolut ingenting. När han tydligen är väldigt nära det där mystiska drar han tillbaka handen.
H: Nej mamma, jag vågar inte röra den.
Jag: Vad? Jag ser inget, där är inget där.
H: Jo mamma, där...
Han pekar och pekar...
H: Rör den inte mamma, akta dig!
Jag: Jag lovar, jag ska inte röra den, lägg dig ner och sov nu.
H: Okej, men rör den inte mamma.
Jag: Nej, jag lovar.
Han lägger sig ner och sover vidare.
Han mindes så klart inte detta morgonen efter... men vi skrattade gott åt det. =)