Har ni inte varit i Teckomatorp någon gång så kan jag upplysa er om att det inte är stort alls och det finns inget att göra där om man står och väntar på bussen i en timme. Så jag ringde pappa för att höra om han var på väg hem från jobb... nja han var förtfarande i malmö men skulle snart köra hem. Ja men då kunde jag ju lika gärna börja gå. Så det gjorde jag. Det var fint väder och med mp3-spelaren i öronen så gick det rätt fort att gå... men halvvägs började jag ångra min briljanta ide. Det var längre till m-holm än vad jag trodde... eller egentligen inte, bara jag som är lat men endå.
När jag kom till Ikis hus vilket är ungefär halvvägs så såg jag att bilen stod där så jag ringde och hörde om hon var hemma vilket hon var. En förvånad Ikis kom ut och öppnade och bjöd in mig. Satt där och snacka skit en stund tills nästa buss gick... =)
Men ett par kilometer gick jag i alla fall. Är ju alltid nått.
På lördagen var det dags för barnloppis i m-holm och jag och Sanna var uppe med tuppen och körde dit för att hjälpa till. Vi var på plats innan 9 och 10 öppnade vi. Det bara välde in folk och lokalen var snart fullproppad. Jag satt i kassan och vi jobbade på bra men kön blev bara längre och längre. Efter 1½ timme dog det ut och vi byttes av och gick och tog kaffe. Kl 14 stängde vi och började städa och strax efter 15 körde jag och Sanna mot Landskrona igen. Gick med lite vinnst i alla fall. Handlade väl för 120 kr och fick in nästan 400 kr.
På söndagen skulle jag lämna tbax bilen till pappa och Jenny hade på lördagen bjudit in mig på kalas i m-holm så när jag vaknat och piggnat till så körde jag ut där igen. Men bilen ville inte gå raka spåret till m-holm utan ville köra en runda om Center Syd. Bytte en BH jag köpte i måndags som var för liten och köpte sen en ny klocka till mig själv samt en liten present till Jenny. Klockan ser ungefär ut som den på bilden fast med en annan urtavla. Efter att ha ätit lunch med pappa och alldeles för många kakor hos Jenny så tog jag bussen hem igen.
Väl hemma gick jag upp till Malin som kom på den briljanta iden att vi kunde hämta bordet his Yvonne som hon så gärna skänkte bort. Malin bar glasskivan som vägde hur mycket som hellst och var jätte svår att hålla då den gled i händerna och jag bar stommen som var lättare att bära men som slog emot benen hela tiden. Vi stannade var 5:e meter men kom fram till slut, pustandes. Efter att vi puttsat glasskivan och satt allt på plats kunde vi dock konstatera att det varit värt det... =) Och Yvonne var glad att bli av med det.
Nu sitter jag här i soffan och inser att jag är helt slut efter allt jag gjort i helgen. Blir tidigt i säng så vi orkar en ny arbetsveckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar