Vila i frid farmor!

Farmor har gått bort. Hon föddes 1922. När man tänker på det så inser man att det var väldigt längesen. Tyvärr har min farmor var sjuk väldigt länge, minnet har inte hängt med och hjärtat slog inte av sig själv utan behövde hjälp av en pacemaker. Visst är det sorgligt att någon dör men hon har inte haft ett liv på mycket länge. För att det ska vara värt att leva måste man ha någon form av livskvalitet och det har inte många gamla.

Jag försökte minnas tillbaka på stunder med min farmor. Jag minns att jag var där ibland på sommrarna när mamma & pappa jobbade och mina syskon gick på dagis. Jag kommer ihåg att hon och farfar gick upp med tuppen och när jag kom upp och åt frukost var det deras andra frukost. Jag kommer inte ihåg att min farmor lekte så mycket med mig. Jag fick följa med när vi cyklade till affären och fick hjälpa till i köket men jag kan inte komma ihåg att vi spelade något spel eller lekte i trädgården. Men hon var snäll, det minns jag. Hon skällde aldrig och frågade inte så mycket var jag hade varit när jag varit ute, bara jag kom hem hel till middan. Eftersom farmor och farfar alltid har varit gamla i mitt liv så har också deras hus varit som det är hemma hos gamla människor. Det var inte som hemma och jag kommer ihåg att jag tyckte att allting var så underligt stilla och tyst hos farmor. Och allting gjordes som det alltid hade gjorts och maten serverades vid samma tid som den har gjort dom senaste 50 åren. Något jag tyckte var roligt var att följa med farmor till hennes tvillingbror Åke. Jag brukade få låna ett pussel, han hade massor, som jag och farmor kunde lägga sen. Han var en egendomlig gubbe. Som vuxen var det lite lättare att förstå varför dock.

Dom senaste åren har farmor bott på ett hem i Svalöv. För ett par år sedan när hon fortfarande skrattade så kommer jag ihåg när vi var på besök och hon skojade om att hon inte mindes vad hon gjort för en timme sen.
"... man minns inte vad man åt till fikat så man kan äta samma kaka en gång till och den är lika god då med."

Farmor trodde nog inte på gud och himmelen så jag vet inte riktigt var hon är nu men var det än är så har hon det bättre nu, det vet jag.