Spex!

 

Efter jobb idag mötte jag upp mamma & pappa för en middag på Bishops Arm i Lund. Efter en god öl och god mat begav vi oss mot AF-borgen för att titta på Jesperspexets uppsättning av Villhelm Erövraren. Kära syster-yster stod på scenen för vad hon sa var sista gången och hon spelade Matilda, Villhelms fru.

 

Salongen var bara halvfull men det var en peppad publik och vi höll igång som om det var fullsatt. =)

 

För er som inte vet vad spex är så är det studenter som sätter upp en musikal med komik. Typ. Sjukt roligt. Och efter varje sång klappar publiken och slutar inte publiken klappa så måste de gå in och sjunga en vers till. De har oftast övat in ett par extra verser, det är när de blir inklappade fler gånger än så som de måste börja improviser och det kan gå precis hur som helst. Även vissa skämt klappas det en omgång till på. Antingen en repris eller en variant av samma skämt. Det hör liksom till det där med Spex. Och så även i kväll vilket gjorde att vi låg dubbla av garv ett par ggr och även publiken fick vara med på ett hörn och sjunga när en imrovisation gick åt det hållet. =)

 

Efter spexet följde jag föräldrarna till bilen och tog min kass jag hade lagt där. Pappa hade varit så snäll och tagit med lillemans bakhjul till hans cykel som pappa så snällt lagat till honom. Så jag hängde det på min kass, slängde den över axeln och gick till tåget. I Lund var det ingen som över huvud taget lyfte på ögonbrynet över att jag kom gåendes med ett cykeldäck dinglandes över axeln. I Landskrona dock så tittade alla skummt på mig och ett par stycken var ju tvungna att komentera det faktum att jag kom med ett cykelhjul... Fick även den dumma frågan om varför jag bar på ett cykelhjul... Det är det senaste, svarade jag och gick hem. Haha!

 

Nu har jag hunnit landa en snabb runda i soffan och ögonlocken börjar kännas tung så tror det är dags att förflytta mig in i sängen. Natti Natti!