Sterilisering

Var på gyn idag och frågade då om sterilisering och möjligheten att slippa mensen. För att slippa mensen finns två alternativ. Det ena är hormonpreparat och det andra är att hyvla bort livmoderslemhinnan. Det första får jag inte ta... Det senare gör en dessutom steril. Ja men det lät ju bra tyckte jag men nä, så lätt är det inte.

Tänk om du ångrar dig?
Nej. Nu är det ju inte så att jag kom på detta igår. Jag har aldrig varit säker på om jag velat ha barn eller inte. Det har faktiskt lutat åt inte för det mesta. Men så kom Hampus... jag ångrar inte honom, inte alls, men nu är jag ännu mer säker på att jag inte vill ha fler barn. Det är åtta år sen jag fick honom så jo, jag har haft lite tid att tänka på det.

Men tänk om du träffar någon, blir kär och vill skaffa barn?
Nej. Detta är mitt val och bara mitt. Det är inget val jag baserar på något annat än mig själv.

"Vill du ha barn?"¨
"Nej."
"Men jag älskar ju dig och vill ha barn med dig..."
"Jaha, ja men då så, då ångrar jag mig. Klart vi ska ha barn eftersom du älskar mig."

Nej, så går det inte till. Inte i min värld i alla fall...

Men du är ju så ung!
Nej. Jag har som max 10 år kvar på mig att skaffa barn och jag har varit fertil i minst 17 år... Så ung är jag inte. Och vad spelar det för roll egentligen? Och jag har ju ett barn. Det är ju inte så att jag inte vet något om det. Ja, det hade varit skillnad om jag inte hade barn alls sedan innan men nu har jag det.

Men jag stod på mig och han gav mig betänketid till september. Om jag inte ångrat mig till dess så skulle han remittera mig till Lund för konsultation. Han berättade hur svårt det är att få det godkänt eftersom det varit många de senaste åren som ångrat sig. Jag frågade då om det hjälper om jag får ett utlåtande från en psykolog om saken? Jo, det kunde hjälpa så det rekommenderade han. Väntar dock till jag hört vad Lund har att säga om det.

Men varför har dom inte haft krav på sånt tidigare att man får träffa en psykolog först? För det behöver man inte. Och om jag var gift hade dom gått med på det... Som om jag inte kan träffa någon ny och vilja skaffa barn med om jag är gift? Vilken värld lever dom i? Folk skiljer ju sig hela tiden... *suck*

Nu kanske någon tycker, men varför inte bara skaffa preventivmedel så blir du inte gravid. Men det är ju inte det som det handlar om. Den här j*vla mensen stod jag ut med eftersom jag visste att den faktiskt hade ett syfte. Men nu, nu har den ju inget syfte. Den bara är där, varje j*vla månad. Och PMS, mensvärk och uppsvullen mage... Kan jag slippa det så är det ju ett lätt val. Om jag ens tvekat det minst till om jag ville ha fler barn eller inte så hade jag inte tänk så här. Minsta lilla tvekan så hade mensen haft ett syfte.

Så även om jag kommer få kämpa ett tag och det kommer ta tid så ger jag mig inte. Så är det bara.