Idag var dags för kurs som vanligt. Idag stod det ännu mer konflikthantering på schemat. Denna gången mer inriktat på de konflikter man inte kan undvika eller dom man inte lyckades hindra innan det var försent. För även om jag VET hur jag ska göra, hur jag ska lägga upp en situation osv så vet vi ju alla att det lär ju inte fungera varje gång och jag lär ju inte göra rätt alltid. Man kan inte vara på topp ständigt och jämnt.
Tyckte väl inte det var något jätte innovativt idag dock. Hålla sig lugn är väl det viktigaste man kan göra, och det svåraste. Har man problem med samma sak varje gång kan man göra en plan med barnet... dock lite lättare med äldre barn än min 8-åring men kan vara värt att testa någon gång. Dock har inte vi så många situationer som alltid är problematiska och slutar i stora bråk. Vi har väl inga jätte bråk alls tycker jag som spårar ur. Efter att ha hört om vissas barn hur de spårar ur totalt ibland om man inte får stopp på dem i tid så kan jag bara säga att jag kan skatta mig lycklig. För Hampus kastar inte saker när han blir arg, han slåss inte och skadar inge och inte sig själv.
Och det är ju när man har ett barn som kan vålla skada som det är extra viktigt att få ner dem snabbt. Då kan man inte vänta ut det. Här hemma är det väl mer att om han vill sätta sig på tvären och sura så gör det då så får vi vänta ut det.
Men det märks på Hampus att jag försöker göra saker annorlunda. För när jag inte reagerar som vanligt så måste det ju testas. När jag håller mig lugn och försöker ha tålamod hela vägen så måste man ju testa hur långt man kan gå. Men vissa saker märker man att det ger utdelning på. Som att lägga sig på kvällen... det blir bättre och bättre. Morgonrutinerna flyter på med mindre bråk... små saker lixom. Och skolan har sagt att de också tycker det börjar gå åt rätt håll även där. Weee! Även om vi har lång väg kvar... speciellt i skolan.
Men så klart blir livet lättare bara av att veta. Han har ingen tidsuppfattning och det är inte för att han är korkad utan det är en del av hans diagnos. Ja men då kan man släppa det... det kommer av sig själv en dag men det är ju inte lönt att jag slösar energi på att traggla klockan och minuterna. Och jag berömmer han mer och har överseende med vissa småsaker.
Så klart är inte alla dagar en dans på rosor. Jag är trött efter jobb, stressad... ja då varar inte tålamodet så länge som jag önskade och det där jag lovade mig själv att inte hänga upp mig på... ja det sket sig ju. Men överlag är vi båda bättre på det här och det går framåt så jag får vara nöjd.
Och hade möte med skolan i onsdags och det gick bra. Han får stöd och hjälp. De försöker och får stöd från skolpsykologen för att hitta sätt att arbeta på. Han får arbeta i ett mindre rum själv ibland när han inte orkar vara i klassen och han får använda datorn mer som hjälpmedel. De tvingar inte han att sitta rakt upp och ner och lyssna utan låter honom ha något i händerna att pyssla med så han orkar sitta still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar