Läkarbesök

Idag var vi på BUP för att träffa läkaren och diskutera medicin. Han blev vägd och mätt och han tog blodtryck och kollade reflexerna.

Det finns två typer av medicin. Direktverkande som du tar, får effekt och som sen går ur. Hjälper i skolan men inte på fritids och inte hemma och bieffekten är att det blir ännu svårare att somna på kvällen.

Den andra, som i så fall skulle passa oss bättre, har indirekt verkan. Han tar den på kvällarna, då den gör honom sömnig, och sen verkar den hela dygnet. Dock måste han gå på den i ett par veckor innan vi ser första effekterna. Han måste dessutom ta den varje dag eftersom om han missar en dag går effekten ner och det tar ett par dagar att komma ifatt igen. Denna tyckte Hampus själv lätt bäst och det var även den som läkaren trodde passade oss bäst just nu.

Så imorgon ska vi iväg och ta blodprov på labb klockan 8 på morgonen och han får inte äta frukost innan vi gör det. Så det bli en tuff morgon imorgon när han inte får i sig frukost direkt utan måste vänta en stund. Får sätta klockan så han får gå upp precis innan vi ska iväg.

Sen efter det får vi en kallelse till BUP igen då vi får receptet och går igenom allt det finstilta.

Hampus hade själv pratat med några pojkar, ett par år äldre än han, som gick på medicin och tyckte själv han behöver det. Han är själv trött på att bråka och inte kunna sitta still.

Dessutom är han inne i en minitrottsålder enligt läkaren vilket så klart förstärks av ADHD:n. Men jag kan köpa lite trotts, men vredesutbrotten när jag måste hålla honom, krama honom, medan han sparkar mig på benen är inte något jag finner trevligt. Eller när saker och ting flyger runt här hemma... det är ett mindre mirakel att inte av värde gått sönder här.

För jag vet inte om jag har mer ork just nu. Vad jag än säger så ska det förhandlas, sägas emot, tjatas och jo, det klarar jag ju av. Jag är konsekvent och ger mig inte enligt alla konstens regler men när vi håller på så, med ALLT, VARJE DAG, ja då börjar energin tryta efter ett tag. Känns som det inte finns energi över till något annat än honom just nu. Och Hampus håller med om det men han säger att han bara inte kan sluta. Han vill ju inte att mamma skäller på honom hela tiden. Vem vill det? Han förstår ju varför jag gör det men vill så klart också få lugn och ro.

Så nu testar vi medicin och ser vart det bär av. Håller tummarna att både jag och Hampus blir nöjda med resultatet. =)