Självkontroll!

Tredje dagen idag på medicin för Hampus. Det blev inte den medicinen som var tänkt från början då personalen på BUP inte riktigt säger samma sak och säger en sak och skriver en annan. Men vi grupperade om, pluggade på lite mer och kom överens med en sjuksköterska att testa Concerta istället.

Han tar den på morgonen och sen sitter den i 12 timmar ungefär. Så klart är det inte full effekt i 12 timmar och sen är det slut utan han har full effekt under skoldagen sen börjar den så sakta klinga ut.

Skolan i fredags gick jättebra tyckte både lärare och Hampus. Fritids lika så även om de märkte att medicinen började gå ur efter mellis.

Hampus själv betygsatte dagen 5 av 5 och var så nöjd.

Nu har vi tagit den över helgen också vilket vi får göra nu under testperioden på två veckor. Sen behöver han bara ta den om han vill på helgerna. Det är han som bestämmer det.

I helgen har han varit sitt gamla vanliga spralliga och glada jag. Dock märker man skillnad, han har självkontroll. Han kan styra sig själv på ett helt annat sätt. Han går inte upp i varv och förlorar humöret på samma sätt. När han blir irriterade så stannar det vid det, han blir inte arg som om världen gått under.

Han har kunnat sitta och leka längre stunder än tidigare, vilket han själv tyckte var bra. Och när man behöver säga till honom så räcker det man säger till en gång så lyssnar han.

Så nej, han är ingen grönsak. Han går inte runt som en avtrubbad zombie. ;) Han är sig själv, leker och stimmar men det går aldrig överstyr som det så lätt gjorde innan. Och han hjälper mig här hemma med småsaker... han dukar och  dukar av, vi har hjälpts åt att städa hallen och ska snart ta vardagsrummet och inte en enda gång har han tjurat över detta. Vi kan umgås och prata utan att det bara är jag som skäller och han som säger emot.

Nu håller vi tummarna att vi slipper biverkningar. För det är många biverkningar man kan få. Men slipper vi dom så tycker både Hampus och jag att vi fortsätter för vi är nöjda båda två.

Jag är så stolt över honom. Han vill så gärna att det ska bli bra. Han vill sköta sig och han vill klara av skolan. Han vill kunna sitta ner och spela ett spel utan att bli sur om han förlorar. Han är medveten om riskerna och medveten om att jag står bakom honom och hjälper honom.

Och jag är medveten om riskerna, biverkningarna mm. Kommenterar som om jag inte fattar något undanbedes vänligen. Just nu gör jag vad som är bäst för min son just nu. Har man inte själv barn i samma situation kan man omöjligt förstår hur jag och Hampus tänker. Hampus själv blir väldigt ledsen när någon säger att ADHD är påhittat eller att han som är så snäll kan omöjligt ha ADHD. Det sårar honom. Han sa att "bara för jag sköter mig så betyder inte det att det inte finns där... inuti mig... jag vill kunna vara snäll när jag vill". Sötnos. =)

Jag stöttar min son i detta även om det innebär en massa svåra beslut och jag hoppas mina nära och kära stöttar mig i mina beslut även om de inte håller med mig alltid. =)