Bakslag!

Ja varför skulle allt vara enkelt?

Efter tre bra dagar på medicinen så vänder det. Allt är tillbaka till som det var innan. Kaos i skolan och humörsvängningar hemma. *suck*

Och jag vet inte varför. Själv har han inga svar eller reflektioner. Frågar man honom om han märke skillnad säger han bara "Vet inte". Är det för att dosen är för låg och inte verkar? Är det biverkningar? Eller bara en tillfällig svacka?

Vi ska till BUP på onsdag och fram tills dess fortsätter vi ta medicinen som vi kom överens om med sjuksköterskan. Så får vi se vad hon säger.

Så veckan som gått har inneburit att skolan haft något dåligt att säga, varje dag. Och det är jobbigt att höra, dag in och dag ut. Kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara för Hampus. Jag vet ju vilken go och underbar kille han är men det är inte det jag får höra när jag hämtar tyvärr.

I hans klass går en kille som retar gallfeber på Hampus varje dag. Varje dag får jag höra att killen sagt si och killen sagt så och att han retar upp Hampus som inte klarar av att gå därifrån. Och häromdagen hade Hampus sett svart efter att killen kallat honom för bög om och om igen för att Hampus kramat honom. För Hampus vill vara kompis med honom... *suck* Och Hampus hade satt av efter killen som så klart inte är så tuff som han låter utan sprang därifrån. En i personalen fick tag i Hampus i farten och Hampus som såg svart och var mitt i jakten tänkte ju sig inte för vilket slutade med att personalen i fråga fick ett sår på benet.

Det lät på personalen som om det förstod att han inte menat att sparka utan att han var uppjagad och såg svart men när jag får höra det så blir jag så ledsen. Dels för att det finns människor, överallt, som alltid måste retas med andra. Det spelar ingen roll var man är så finns de där, minst en i varje klass som bara måste retas... och dels för att Hampus saknar förmågan att hantera sånna situationer. Han klarar helt enkelt inte av att gå där ifrån. Och jag blir så arg över att det finns 8 åringar som springer runt och kallar varandra bög som om det är något fel. De använder det som ett fult ord. Undra om han ens vet vad det betyder? Undra om hans föräldrar vet om att han säger så? Och om de gör det, gör de något åt det?

Jag skulle ju kunna ringa dem, prata med dem men eftersom jag vet att Hampus inte är världens snällaste alltid i skolan så känns det hopplöst att försöka reda ut det med föräldrarna. Varför skulle de lyssna på mig vars son är känd för att just nu bara bråka i skolan?

Vad jag och Hampus skulle behöva är tid. Men tyvärr måste jag gå till jobbet varje dag, utan jobb betalas inga räkningar. Och den lilla tid vi har varje dag, ja den går åt till att laga mat, äta, borta tänderna, städa... och just nu tar allt vi gör tid eftersom Hampus sätter sig på tvären för allt.

Om medicinen kunde verkat som den gjorde de tre första dagarna så hade vi kunnat utnytja den lilla tid vi har bättre. Till att umgås, komma på trix som gör hans liv lättare, få andas ut en stund och ta en paus från allt bråk. Och sen... förhoppningsvis... kunna sluta med medicinerna en dag och få saker att fungera utan dem. Men för att vi ska klara det måste vi få en andningspaus och hampus måste få lugn och ro att mogna lite.

Mycket tankar som passerar just nu i mitt huvud. Mycket tankar om vad som är bäst eller vad som är det minst onda av flera saker. Vad som är rätt och vad som är fel. Försöka reda ut mina egna tankar utan att alla andras tycken och tankar smittar av sig på mitt eget sunda förnuft. Att se bortom rätt och fel och se vad som är bäst i längden och vad som är bäst just nu. Tyvärr inte så enkelt alltid.