Idag glömde vi ta medicinen. Och när jag kom till skolan för utvecklingssamtal så sa de att det märkts... mycket. Fast vi trodde att medicinen slutat ha verkan så visar det sig att den verkar visst. Senaste veckan har han klarat av morgonpasset ganska bra sa de men inte resten av dagen. Utan medicin var det totalt kaos från första början.
Imorgon ska vi träffa sjuksköterskan på BUP och se vad hon säger men det verkar ju som om vi "bara" behöver höja dosen och sen komplettera på eftermiddagen.
Och när jag frågade Hampus om han själv märkt någon skillnad sa han som vanligt, vet inte. Så jag frågade om han märkt någon skillnad i sitt eget beteende eller om han märkt skillnad i andra beteende under dagen. Jo han hade märkt att alla andra var annorlunda när han inte tagit medicinen. Att de skällde på han mer då. Problemet är således att han själv inte förstår vad han klarar och inte klarar av. Att han inte förstår sina egna handlingar. Han märker inte hur han beter sig. Allt han märker av är att skolan är roligare och folk runt om han är snällare om han tar medicin. Det är svårt att jobba med någon som inte ser svårigheterna och på så vis kan jobba med det.
Så min förhoppning nu är att få medicineringen på plats så det fungerar. Detta leder förhoppningsvis till att han kommer ikapp i sin mognad på vissa områden och på så vis kan börja jobba med det medvetet. Lära sig tricken som gör livet lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar