Min alldeles egna knäppa son!

- Mamma, det känns som det luktar något jag är sugen på. Jag kan nästan känna smaken av det i min mun också men jag kan inte komma på vad det är. Men jag är sugen på det!

Potatisgratäng!

Hampus har haft feber sedan i måndags och inte mått bra alls och aptiten har så klart varit därefter. 

Idag gick febern äntligen ner efter en värktablett och då blev liten hungrig. Han var dessutom hungrig på en speciell sak, potatisgratäng.

Så ut i köket for han och jag hörde hur han skramlade och gick efter för att se vad han gjorde. Då hade han tagit fram en ungsform och kalla kokta potatisar som var över sedan igår. 

- Mamma, vad ska det mer vara i? Jag vet att man måste ha en sån form och potatis men vad är det där vita som är så gott runt om potatisen? 

Jag fick förklara att det var grädde och det har vi inte hemma. Och kokt potatis var inte det bästa att göra gratäng på. Men plus i kanten för att han försökte. =)

Sen jagade han på mig så jag skulle skynda mig ner och handla så sagt och gjort och nu står potatisgratängen i ugnen. Till det blir det lite stekt fisk. =)

En bra kväll helt enkelt!

Idag är en sån dag att när Hampus somnat och man sätter sig i soffan så tänker man att det gick lite för lätt idag. Vad hände? Vad kommer hända nu för att väga upp detta då? Jag är helt enkelt inte van vid det här, när allt bara går som det ska.

Hampus kom hem från ridningen och maten var nästan klar. Vi satte oss i soffan och pratade en stund om dagen tills middagen var klar.

Idag hade jag hämtat en mattkasse från CityGross och dagens middag var paj med skinka och rödlök och inte sån paj jag brukar göra utan en annan sort. Till det blev det sallad, gurka och tomater. Ny maträtt OCH sallad var att be om trubbel men men... Hampus lovade att smaka allt på tallriken innan han bestämde vad som gick och inte gick att äta. Jag lade upp en bit paj, lite sallad, lite gurka och lite tomat och innan jag visste ordet av det var tallriken tom så när som på några bitar rödlök som han dock smakat på men konstaterat att det inte var något för honom. Till och med salladen slank ner!

Så fick han efterrätt... några chips som blev över sedan helgen för det hade han ju förtjänat. Sen stängde han frivilligt av TV:en efter Lilla Aktuellt och klädde av sig, borsta tänderna och gick in och lade sig och kallade på mig att det var dags att läsa.

Jag läste lite extra idag för jag tyckte han varit så duktig. Boken tog slut kvart över åtta och då lade han sig ner, kramade om mig och bad om något han kallar "babymassage" som han lärt sig hemma hos Sanna. Troligen något Sanna gör på Fanny är min gissning. Jag ska då, med ett finger, följa konturerna på hans ansikte samt ner för näsan och ut på kinderna så lätt på handen som jag bara kan. 5 minuter senare sov han. Hans sista ord: Jag älskar dig mamma.

Den här kvällen kan jag leva på läääänge, läääänge, läääänge. =)

Han kan den lilla sötnosen om han bara vill.

Nytt år!

Varför köper man dyra fyrverkerier och smäller dom innan klockan tolv på nyårsafton?
När jag var liten firade vi alltid nyår hemma med vänner. Strax innan tolv tog man på sig varmt och gick ut. Fem i tolv lade sig en kuslig tystnad över hel byn och man väntade... och när kyrkklockorna slog tolv så sköt alla iväg sina raketer i ett stort brak.
Den där stunden innan klockan slog tolv, när allt var tyst, den var magisk tyckte jag. Jag saknar den för den får man inte uppleva längre. Det är synd, för den lilla tysta, magiska stunden gjorde tolvslaget så mycket mer än vad det är idag.

Detta nyåret hade jag inga planer alls. Hampus är hos Sanna & Jonas så jag behövde inte ha några planer. Så hörde Christin av sig och hon hade heller inga planer förutom sitta och spela bingolotto med sina pågar. Så jag åkte dit och åt middag och spelade bingolotto med dom och skulle sedan ta mig hem med tåget.

Klockan elva gick tåget från Teckmatorp och det var på håret om jag skulle hinna med tåget tjugo över i Lund. Jag hann inte och fick lugnt vänta till nästa tåg fem i tolv. Tog en kaffe på 7eleven och satte mig i lugn och ro på perrongen. Syster-yster sa åt mig att be lokföraren släcka lamporna på tåget så skulle jag se fyrverkerierna bättre från tåget. Sagt och gjort, jag pratade med tågvärden som pratade med lokföraren och snart var hela tåget mörkt.

Så när klockan slog tolv och det nya året började satt jag på ett mörkt tåg mellan Gunnesbo och Kävlinge och såg ut över den skånska slätten på alla fyrverkerier i alla byarna runt omkring och ur högtalarna på tåget kom helt plötsligt musik då lokföraren spelade Happy New Year för mig.

Just där och då kändes det som att jag var på helt rätt plats vid helt rätt tillfälle. Jag kunde inte låta bli att le för mig själv där jag satt och allt kändes bara bra.

 Så ibland behövs inte mer än så för att få den rätta stämningen. =)

Och som alla andra reflekterar man ju över året som gått och året som kommer.
2014 var ett händelserikt år på både gott och ont. 2015 önskar jag nog lite lugnare men fyllt med massa bra ändå. 2014 var året då mycket föll på plats här hemma efter mycket hårt arbete och 2015 blir förhoppningsvis året då allt fortsätter sitta på plats utan att man behöver anstränga sig för att behålla det så.

Gott nytt år till er alla!