Husmorstips! =)

Husmorstips 1: Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips: Sug ut glassen genom botten på struten, snälla nån, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.

Husmorstips 2: För att hindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen.
Riktiga kvinnors tips: Köp pulvermos, det håller ett år.

Husmorstips 3: När det står i kakreceptet att du ska strö kakformen med ströbröd, använd lite kakmix istället, så blir det inte vita fläckar på den färdiga kakan.
Riktiga kvinnors tips: Gå till bageriet. De kan till och med dekorera kakan åt dig.

Husmorstips 4: Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips: Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Upprepa efter mig Riktiga kvinnors motto: Som jag lagar maten, så äter du den och så vill du ha den.

Husmorstips 5: Linda in sellerin i aluminiumfolie när du lägger den i kylskåpet och den håller sig färsk i flera veckor.
Riktiga kvinnors tips: Selleri? Aldrig hört talas om.

Husmorstips 6: Pensla pajskalet med lite vispat ägg för att göra den glansig.
Riktiga kvinnors tips: På de frysta pajförpackningarna står det inget om pensling med ägg, så det hoppar jag över.

Husmorstips 7: För att bota huvudvärk: Ta en lime, dela den i två delar och massera din panna med dem. Dunkandet försvinner.
Riktiga kvinnors tips: Ta en lime, blanda den med lite Tequila. Kyl och drick. Du kanske fortfarande har huvudvärk, men vem bryr sig?

Husmorstips 8: Om du har svårt att öppna burkar, prova latexdiskhandskar. De ger ett grepp som inte glider och gör burköppnandet enkelt.
Riktiga kvinnors tips: Be "Den onödige" att öppna, medan han sitter på sin ända och ser tv.

Husmorstips 9: Släng inte överblivet vin. Frys ner det till iskuber för kommande grytor och såser.
Riktiga kvinnors tips: Överblivet vin??

Hopp!

Igår var vi på återbesök på BUP. Vi pratade om hur det gått med medicinen och bestämde att höja dosen och testa ytterligare två veckor då vi ska på återbesök igen.

Sen var jag med Hampus i skolan och fick se hur han jobbar. Han har ett mindre rum där han får gå undan och jobba med en egen vuxen. De skriver schema varje morgon för dagen som är uppbyggt i 10 minuters pass. 10 minuter jobb, 10 minuter annat osv. Hade gått bra och gett resultat och han hade börjat få saker gjort i skolan. När jag var där gick det jätte bra och han räknade matte som ett rinnande vatten i 10 minuter innan han fick paus och sitta med iPad:en.

Jag är tacksam för allt skolan gjort för oss. Och det märks att det blir bättre och bättre. Dock var det fortfarande gympa och musik som inte gick så bra och det är de ämnen där han fortfarande måste vara i helklass hela lektionen och följa instruktionerna efter hand. Men vi jobbar på det och förhoppningsvis faller det också på plats när medicinen gör det. =)

Förutom ett stort utbrott nu när han skulle lägga sig så går det framåt. Det känns som det går bättre och bättre just nu och att vi börjar känna lite hopp inför framtiden. Han själv börjar känna att det faktiskt kan fungera och att han kan göra sånt han vill kunna göra som att sitta still och jobba i skolan, även om det bara är kortare pass åt gången. Innan klarade han ju inte ens det. Han börjar tycka skolan är rolig igen, som han tyckte från början en gång i tiden.

Sen tränar han även på konflikthantering och det där sociala. Han blir lätt uppretad av andra barn och vissa utnyttjar ju det så fort de får chansen. Han klarar inte av att gå därifrån och han blir lätt arg. Även hemma blir han lätt arg när han inte får som han vill även om han egentligen vet att det är så det funkar. Man kan inte göra vad som helst när som helst hur man vill. Han ber alltid om ursäkt i efterhand men det vore ju bra om vi aldrig kom till den punkten att han fick ett utbrott från första början.

Så vi ser ett ljus i tunneln... Både jag och Hampus.

Glömska!

Idag glömde vi ta medicinen. Och när jag kom till skolan för utvecklingssamtal så sa de att det märkts... mycket. Fast vi trodde att medicinen slutat ha verkan så visar det sig att den verkar visst. Senaste veckan har han klarat av morgonpasset ganska bra sa de men inte resten av dagen. Utan medicin var det totalt kaos från första början.

Imorgon ska vi träffa sjuksköterskan på BUP och se vad hon säger men det verkar ju som om vi "bara" behöver höja dosen och sen komplettera på eftermiddagen.

Och när jag frågade Hampus om han själv märkt någon skillnad sa han som vanligt, vet inte. Så jag frågade om han märkt någon skillnad i sitt eget beteende eller om han märkt skillnad i andra beteende under dagen. Jo han hade märkt att alla andra var annorlunda när han inte tagit medicinen. Att de skällde på han mer då. Problemet är således att han själv inte förstår vad han klarar och inte klarar av. Att han inte förstår sina egna handlingar. Han märker inte hur han beter sig. Allt han märker av är att skolan är roligare och folk runt om han är snällare om han tar medicin. Det är svårt att jobba med någon som inte ser svårigheterna och på så vis kan jobba med det.

Så min förhoppning nu är att få medicineringen på plats så det fungerar. Detta leder förhoppningsvis till att han kommer ikapp i sin mognad på vissa områden och på så vis kan börja jobba med det medvetet. Lära sig tricken som gör livet lättare.

Löss!

Jag kan tycka vi förtjänar lite medvind nu. Men nä... så kom det en lus. En ynka liten lus men det räcker för att starta en kedjereaktion.

Hampus gick upp till skolsköterskan i morse för det kliade i nacken. Hon luskammade honom och hittade en lus. Och om du tycker det börjar klia i hårbotten nu så kan du ju tänka dig hur mycket det kliar på mig...
Och skolsköterskan ringde mig med en gång och sa att hon hittat den där ynka lilla lusen. Hon hade inte hittar fler men hon hade hittar massa gnetter, ägg, så det var bara att komma å hämta honom och ta hem och avlusa honom.

Sagt och gjort, till skolan, sen apoteket. 189 kr för en liten liten flaska shampoo... rena rånet. Sen hem och sätta i det i Hampus hår, sen mitt eget. Sen fick alla sängkläder läggas i tvätten, alla kuddar åkte in i frysen och alla täcken hängdes ut på balkongen. Läste att de små jävlarna inte överlever om de trillar av huvudet på tex sängkläderna, tar inte många minuter innan de dör men jag kommer inte kunna sova om jag inte går igenom allt. Löss kan inte hoppa eller flyga, de kan bara trilla av den enas hår och landa på den andres. Samma gäller gnetterna. De klibbar sig fast på hårstråna och trillar de av så dör de. Behandlingen vi tog idag tar död på löss och stoppar gnetterna från att kläckas. De sitter dock kvar tills håret växt ut med dem på och man klipper av dem eller man kammar av dem.

Så ikväll har jag luskammat Hampus och han har luskammat mig och inte en lus i sikte... YAY! Vi vann! =)

Dock kan jag inte färga håret nu. Har köpt färg men jag får inte tvätta håret på 24 timmar minst enligt bruksanvisningen på schampot. Helst inte närmsta dagarna. Sen ska vi schamponera en gång till om 10 dagar för säkerhets skull.

Och hampus mössa, som iof inte var av finaste kvalisort längre, åkte i soporna och vi gick och köpte en ny. Inte för att det spelar någon roll egentligen men för att jag ska få sinnesro. Haha!

Bakslag!

Ja varför skulle allt vara enkelt?

Efter tre bra dagar på medicinen så vänder det. Allt är tillbaka till som det var innan. Kaos i skolan och humörsvängningar hemma. *suck*

Och jag vet inte varför. Själv har han inga svar eller reflektioner. Frågar man honom om han märke skillnad säger han bara "Vet inte". Är det för att dosen är för låg och inte verkar? Är det biverkningar? Eller bara en tillfällig svacka?

Vi ska till BUP på onsdag och fram tills dess fortsätter vi ta medicinen som vi kom överens om med sjuksköterskan. Så får vi se vad hon säger.

Så veckan som gått har inneburit att skolan haft något dåligt att säga, varje dag. Och det är jobbigt att höra, dag in och dag ut. Kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara för Hampus. Jag vet ju vilken go och underbar kille han är men det är inte det jag får höra när jag hämtar tyvärr.

I hans klass går en kille som retar gallfeber på Hampus varje dag. Varje dag får jag höra att killen sagt si och killen sagt så och att han retar upp Hampus som inte klarar av att gå därifrån. Och häromdagen hade Hampus sett svart efter att killen kallat honom för bög om och om igen för att Hampus kramat honom. För Hampus vill vara kompis med honom... *suck* Och Hampus hade satt av efter killen som så klart inte är så tuff som han låter utan sprang därifrån. En i personalen fick tag i Hampus i farten och Hampus som såg svart och var mitt i jakten tänkte ju sig inte för vilket slutade med att personalen i fråga fick ett sår på benet.

Det lät på personalen som om det förstod att han inte menat att sparka utan att han var uppjagad och såg svart men när jag får höra det så blir jag så ledsen. Dels för att det finns människor, överallt, som alltid måste retas med andra. Det spelar ingen roll var man är så finns de där, minst en i varje klass som bara måste retas... och dels för att Hampus saknar förmågan att hantera sånna situationer. Han klarar helt enkelt inte av att gå där ifrån. Och jag blir så arg över att det finns 8 åringar som springer runt och kallar varandra bög som om det är något fel. De använder det som ett fult ord. Undra om han ens vet vad det betyder? Undra om hans föräldrar vet om att han säger så? Och om de gör det, gör de något åt det?

Jag skulle ju kunna ringa dem, prata med dem men eftersom jag vet att Hampus inte är världens snällaste alltid i skolan så känns det hopplöst att försöka reda ut det med föräldrarna. Varför skulle de lyssna på mig vars son är känd för att just nu bara bråka i skolan?

Vad jag och Hampus skulle behöva är tid. Men tyvärr måste jag gå till jobbet varje dag, utan jobb betalas inga räkningar. Och den lilla tid vi har varje dag, ja den går åt till att laga mat, äta, borta tänderna, städa... och just nu tar allt vi gör tid eftersom Hampus sätter sig på tvären för allt.

Om medicinen kunde verkat som den gjorde de tre första dagarna så hade vi kunnat utnytja den lilla tid vi har bättre. Till att umgås, komma på trix som gör hans liv lättare, få andas ut en stund och ta en paus från allt bråk. Och sen... förhoppningsvis... kunna sluta med medicinerna en dag och få saker att fungera utan dem. Men för att vi ska klara det måste vi få en andningspaus och hampus måste få lugn och ro att mogna lite.

Mycket tankar som passerar just nu i mitt huvud. Mycket tankar om vad som är bäst eller vad som är det minst onda av flera saker. Vad som är rätt och vad som är fel. Försöka reda ut mina egna tankar utan att alla andras tycken och tankar smittar av sig på mitt eget sunda förnuft. Att se bortom rätt och fel och se vad som är bäst i längden och vad som är bäst just nu. Tyvärr inte så enkelt alltid.

Självkontroll!

Tredje dagen idag på medicin för Hampus. Det blev inte den medicinen som var tänkt från början då personalen på BUP inte riktigt säger samma sak och säger en sak och skriver en annan. Men vi grupperade om, pluggade på lite mer och kom överens med en sjuksköterska att testa Concerta istället.

Han tar den på morgonen och sen sitter den i 12 timmar ungefär. Så klart är det inte full effekt i 12 timmar och sen är det slut utan han har full effekt under skoldagen sen börjar den så sakta klinga ut.

Skolan i fredags gick jättebra tyckte både lärare och Hampus. Fritids lika så även om de märkte att medicinen började gå ur efter mellis.

Hampus själv betygsatte dagen 5 av 5 och var så nöjd.

Nu har vi tagit den över helgen också vilket vi får göra nu under testperioden på två veckor. Sen behöver han bara ta den om han vill på helgerna. Det är han som bestämmer det.

I helgen har han varit sitt gamla vanliga spralliga och glada jag. Dock märker man skillnad, han har självkontroll. Han kan styra sig själv på ett helt annat sätt. Han går inte upp i varv och förlorar humöret på samma sätt. När han blir irriterade så stannar det vid det, han blir inte arg som om världen gått under.

Han har kunnat sitta och leka längre stunder än tidigare, vilket han själv tyckte var bra. Och när man behöver säga till honom så räcker det man säger till en gång så lyssnar han.

Så nej, han är ingen grönsak. Han går inte runt som en avtrubbad zombie. ;) Han är sig själv, leker och stimmar men det går aldrig överstyr som det så lätt gjorde innan. Och han hjälper mig här hemma med småsaker... han dukar och  dukar av, vi har hjälpts åt att städa hallen och ska snart ta vardagsrummet och inte en enda gång har han tjurat över detta. Vi kan umgås och prata utan att det bara är jag som skäller och han som säger emot.

Nu håller vi tummarna att vi slipper biverkningar. För det är många biverkningar man kan få. Men slipper vi dom så tycker både Hampus och jag att vi fortsätter för vi är nöjda båda två.

Jag är så stolt över honom. Han vill så gärna att det ska bli bra. Han vill sköta sig och han vill klara av skolan. Han vill kunna sitta ner och spela ett spel utan att bli sur om han förlorar. Han är medveten om riskerna och medveten om att jag står bakom honom och hjälper honom.

Och jag är medveten om riskerna, biverkningarna mm. Kommenterar som om jag inte fattar något undanbedes vänligen. Just nu gör jag vad som är bäst för min son just nu. Har man inte själv barn i samma situation kan man omöjligt förstår hur jag och Hampus tänker. Hampus själv blir väldigt ledsen när någon säger att ADHD är påhittat eller att han som är så snäll kan omöjligt ha ADHD. Det sårar honom. Han sa att "bara för jag sköter mig så betyder inte det att det inte finns där... inuti mig... jag vill kunna vara snäll när jag vill". Sötnos. =)

Jag stöttar min son i detta även om det innebär en massa svåra beslut och jag hoppas mina nära och kära stöttar mig i mina beslut även om de inte håller med mig alltid. =)