Hata trånga tåg!

Står å väntar på tåget som vanligt på väg hem och ser texten som alla pendlare fruktar: KORT TÅG

Jaha, förbereda sig på att stå inträngd bland massa folk och ingen luft...

Jag stod mitt i tåget med folk runt om mig på alla kanter. Jag tog upp min bok och försökte koncentrerar mig på den. Strax efter kävlinge kände jag att jag inte hade en aning om vad jag läste och allting började snurra. 

Jag började med avslappnings och andningsövningar vilket hjälpte till att börja med. Men sen blev det värre. Benen skakade, jag började svettas och det susade i öronen. Vi passerade häljarp när jag kände att jag inte klara mer men tycker ändå att jag skulle stå ut de sista metrarna men nej... jag kände hur kroppen började stänga ner och jag lyckades mumla till en äldre kvinna som satt ner att jag behövde hennes plats för jag höll på att svimma.

Hon var så snäll och reste sig, fort... och jag skulle precis sätta mig när allt svartna och jag damp ner på stolen med lite hjälp från kvinnan. 

Väl nere kändes det bättre men mådde illa och allt var dimmigt. Kvinnan skulle också av i Landskrona så hon hjälpte mig av. Väl ute kunde jag ta ett djupt andetag och det kändes lite bättre igen. Kvinnan sa att hon sett att jag skakade och såg sjuk ut så hon hade hållt ett öga på mig hela tiden och varit beredd när jag svimmade. 

Jag tackade henne så mycket för omtanken och gick mot bussen. Fick satt mig ner och sen fylldes bussen på. Men vi körde ju aldrig... sen kom det fler och fler och fler... Sen var bussen överfylld och jag som inte mådde riktigt hundra än kände att jag orkade inte det just nu... Jag klarar inte av alla lukter och ljud när jag inte mår bra så jag mår illa. 

När jag äntligen kom av bussen tog jag många djupa andetag... Fick hämtat Hampus och handlat och sen hem och fixa lite mat. 

Men känner att jag inte hämtat mig än... varit ofokuserad hela kvällen och fick koncentrerar mig mycket mer än vanligt när jag skulle läsa för Hampus. 

Att man får stå någon gång på tåget det köper jag... men inte när det är så trångt att man inte kan andas. Det var inte bara jag som mådde dåligt på det tåget. Tjejen sidan om mig sa till sin kompis att hon blev lite yr av att det inte fanns luft och många människor runt om mig hade svettpärlor i pannan. Jag tycker inte det är acceprabelt att de får släppa på så många människor på ett så kort tåg. Hade jag inte skullat hämta Hampus hade jag aldrig gått på tåget från början utan tagit nästa men tar jag nästa tåg så hinner jag inte i tid innan fritids stänger.

Hälften på det tåget hade kunnat ta nästa tåg och kommit hem 5-10 minuter senare bara... Men alla ska tvunget på just det tåget... för tänk om du kommer 10 minuter sent hem till katten... 

Har man en tid att passa, som jag, så förstår jag att man armbågar sig på för att komma med men det går ett pågatåg 6 minuter senare som de som inte ska hämta på dagis och fritids kan ta. 

Jag kollar alltid om tåget är sent eller ej innan jag går från jobb så att jag kan ta ett tidigare tåg om det är mycket förseningar. Men där står det ju inget om att det kommer ett kort tåg. För hade det gjort det hade jag hellre gått lite tidigare från jobb och tagit ett tåg 30 minuter tidigare. Men det kan jag inte göra varje dag för då skulle flexkontot lida. 

Nä, kan Öresundtågen inte komma med mer än ett tågset i rusningstrafk kan de lika gärna ställa in det så ser jag det i alla fall och kan ta ett tåg tidigare. 

Sjuk med bråkig unge...

Ligger hemma med feber, förkylning och hosta. Inte på topp med andra ord. Tog all energi jag ägde och hade för att hämta Hampus i skolan. Han var på gott humör när jag hämtade honom men när vi kom ner till City Gross så slog han bakut. Skulle springa ifrån mig och härja. Tog tag i honom och då började han puttas och sparkas... sånt tolererar jag inte. Jag satte mig på en bänk och satte honom i min famn och kramade honom samtidigt som jag förklarade vad han gjort fel. Men han gav inte med sig... försökte komma loss men jag höll kvar.

Så började han svära och skrika, men jag kramade på. Klappade honom på ryggen och försökte lugna ner honom. Och folk stirrade så klart. Man kan se i ögonen på folk om de har barn eller ej... och om de har någon som helst aning vad barnuppfostran är. För vissa tittade på mig som om jag misshandlade honom och så var där dom som tittade på mig som om jag borde skämmas för att jag uppfostrar min son bland folk, mitt på ljusa dan...

Sen är där dom som tittar på en och förstår, som tittar på en och tycker man är modig som vågar ta en konflikt bland folk, mitt på ljusa dagen. En tant log mot mig och det ger en lite extra tålamod att fortsätta. För jag hade bestämt mig att han inte skulle få vinna denna... och jag skulle ha tålamod hela vägen. Det fanns många gånger jag ville ge upp men nä... och så feber och ingen energi på det... Tog en halvtimme men sen bad han om ursäkt och förklarade för mig vad han gjort för fel.

Ja sen kunde vi äntligen gå in och handla och komma hem. Väl hemma vek sig benen och det fanns ingen energi kvar i min kropp. Tur min son oftast är en mycket snäll son så han bredde mackor till oss båda och serverade sin mamma snällt. Hällde i mig en redbull i två klunkar och sen var jag redo för matteläxan.

Matteläxan tar på krafterna den med men vi kom till hundra till sist. Efter en del bråka och en bruten penna... men men... vi gjorde det och han var glad när det var klart. Som bonus för att läxan var klar lekte vi med lera. Vilka kreationer vi skapat. =)

Nu njuter vi i soffan med milkshake... som jag dock inte vet om den var god eller ej eftersom allt jag smakade var att den var kall...

Shopping!

Var ute och shoppade med mamma i lördags... 4 timmar på väla... aldrig mer!

Mamma skulle ha klänning till ett bröllop och det var inte så lätt att hitta något som inte var vitt eller svart. Och utöver det skulle Hampus ha höstskor och gummistövlar och jag skulle ha jeans och höstskor.

Efter många om och men så hittade vi en klänning på Desigual och jag unnade mig en väska som jag trånat efter i många år nu. Den kostade lite mer än vad jag tycker är ok att ge för en handväska men jag tyckte jag var värd det för en gångs skull.

Och så klart... bara för att så går mobilen i sönder dagen efter. Bara för jag lade pengar på en handväska. Och idag gick routern i sönder... ja den var ju inte ny när jag fick den av lillebror precis men vafan... så gammal är den inte.

Och jag försöker spara till en cykel... med andra ord går det inte så bra nu. Alla sparade slantar rycker till en det ena och än det andra. Får hålla tummarna FK inte strular nu då med alla mina VAB som jag lagt in för kursen på BUP.

Men det kom ett jobbskatteavdrag till nu väl? Räcker det till en ny router tror ni? Och en mobil kanske?

Ibland känns allt bara blä... allt kommer på en gång. Men det är väl lika bra det så får man det överstökat så kan allt bra komma sen... eller?

Föräldrakurs om ADHD - fjärde gången

Idag var dags för kurs som vanligt. Idag stod det ännu mer konflikthantering på schemat. Denna gången mer inriktat på de konflikter man inte kan undvika eller dom man inte lyckades hindra innan det var försent. För även om jag VET hur jag ska göra, hur jag ska lägga upp en situation osv så vet vi ju alla att det lär ju inte fungera varje gång och jag lär ju inte göra rätt alltid. Man kan inte vara på topp ständigt och jämnt.

Tyckte väl inte det var något jätte innovativt idag dock. Hålla sig lugn är väl det viktigaste man kan göra, och det svåraste. Har man problem med samma sak varje gång kan man göra en plan med barnet... dock lite lättare med äldre barn än min 8-åring men kan vara värt att testa någon gång. Dock har inte vi så många situationer som alltid är problematiska och slutar i stora bråk. Vi har väl inga jätte bråk alls tycker jag som spårar ur. Efter att ha hört om vissas barn hur de spårar ur totalt ibland om man inte får stopp på dem i tid så kan jag bara säga att jag kan skatta mig lycklig. För Hampus kastar inte saker när han blir arg, han slåss inte och skadar inge och inte sig själv.

Och det är ju när man har ett barn som kan vålla skada som det är extra viktigt att få ner dem snabbt. Då kan man inte vänta ut det. Här hemma är  det väl mer att om han vill sätta sig på tvären och sura så gör det då så får vi vänta ut det.

Men det märks på Hampus att jag försöker göra saker annorlunda. För när jag inte reagerar som vanligt så måste det ju testas. När jag håller mig lugn och försöker ha tålamod hela vägen så måste man ju testa hur långt man kan gå. Men vissa saker märker man att det ger utdelning på. Som att lägga sig på kvällen... det blir bättre och bättre. Morgonrutinerna flyter på med mindre bråk... små saker lixom. Och skolan har sagt att de också tycker det börjar gå åt rätt håll även där. Weee! Även om vi har lång väg kvar... speciellt i skolan.

Men så klart blir livet lättare bara av att veta. Han har ingen tidsuppfattning och det är inte för att han är korkad utan det är en del av hans diagnos. Ja men då kan man släppa det... det kommer av sig själv en dag men det är ju inte lönt att jag slösar energi på att traggla klockan och minuterna. Och jag berömmer han mer och har överseende med vissa småsaker.

Så klart är inte alla dagar en dans på rosor. Jag är trött efter jobb, stressad... ja då varar inte tålamodet så länge som jag önskade och det där jag lovade mig själv att inte hänga upp mig på... ja det sket sig ju. Men överlag är vi båda bättre på det här och det går framåt så jag får vara nöjd.

Och hade möte med skolan i onsdags och det gick bra. Han får stöd och hjälp. De försöker och får stöd från skolpsykologen för att hitta sätt att arbeta på. Han får arbeta i ett mindre rum själv ibland när han inte orkar vara i klassen och han får använda datorn mer som hjälpmedel. De tvingar inte han att sitta rakt upp och ner och lyssna utan låter honom ha något i händerna att pyssla med så han orkar sitta still.

Föräldrakurs om ADHD - tredje gången

I går var det åter kurs i Lund. Denna gången om strategier för att underlätta för barnet och undvika konflikter. Det blev rollspel. En scen spelades upp, tagen från en vardagssituation, lite överdriven men inte mycket. Sen diskuterade vi vad som gick fel och vad man kunde gjort istället.

Scenerna var något som vi alla upplevt med våra barn en eller annan gång och föräldern i scenen gjorde som vi gjort så många gånger och vi vet är fel. Vi såg alla vad som gick fel och vad som var rätt... det svåra är att tänka så när man är mitt i det.

Ett fel som vi nog gör allt för ofta är att säga att barnet gjorde något bra MEN dom gjorde inte ditten eller datten. Tex: Vad bra du hängde upp din jacka MEN du hängde inte upp din väska och satte inte in dina skor.

Vi säger så ibland och när man tänker efter så är det ganska självklart vad man gjorde för fel. Eller hur?
Ibland kanske man ska vara glad för att han hängde upp jackan och nöja sig med det.

Något som jag inte riktigt höll med om och som många föräldrar hade testat men inte tyckte fungerade så bra var olika belöningssystem. Alla som testat sa att det inte fungerade i längden, barnen tröttnar och så får man ge upp. Och jag håller med. Vi har testat belöningssystem... tycker inte det fungerar så bra. Visst kan man ha det  ibland, under en dag kanske när man har mycket att göra, där man samlar poäng under dagen. Vad jag tycker fungerar bättre är att ta bort belöningen helt och göra det till en tävling mellan mig och Hampus. Flest poäng vinner. Så klart får man manipulera det lite eller slå en tärning om poängen så det går att vinna för Hampus även om jag gör mest men det är det som fungerar här hemma i alla fall.

Sen har ju barn med ADHD ingen tidsuppfattning över huvud taget... inte alls... nada. Det existerar inget annat än nuet. Fick tips om något som heter timstock. Kunde man få låna och testa av en arbetsterapeut.
Dock finns det som app till både Android och iPhone. Man sätter hur lång tid man ska göra något och så räknar den ner... enkelt men effektivt. Testade den lite igår och det fungerade. Istället för att jag säger att  nu är tiden ute och det blir gnäll... bara ett kapitel till... osv... så tryckte han själv in 30 minuter som det då var igår, såg att den räknade ner och såg när det närmade sig slutet och såg när det var slut. Han bråkade inte, han visste att tiden var slut för han hade sett den själv när den tickade... det är ingen klocka utan den räknar ner på en linje oavsett vilken tid man sätter, den räknar bara olika fort. Smart!

Så nu är det då till att öva för min del. Att berömma ofta, även de minsta saker, behålla lugnet, försöka ta bort ord som INTE och KANSKE, ge uppmaningar som är korta och ge honom en sak att göra åt gången så han kan lyckas många gånger.

Ja vi får se hur detta går och vad som fungerar för oss men absolut fick vi många tips.

Nästa gång är det om att hantera konflikterna, dom man inte kan komma ifrån eller dom man redan startat innan man insett vad som gick fel.

Föräldrakurs om ADHD - andra gången

Idag var det dags för kurs igen. ADHD i familjen stod på schemat idag. Mycket av det som de säger det vet man ju redan... jag lever ju i det men det känns så skönt att höra att andra upplever samma sak som jag. Att det inte bara är jag som inte har tålamod så det räcker alltid.

Som när hon säger: Hur många gånger har ni sagt åt ert barn att hänga upp jackan? Och ändå ligger den där på golvet dag in och dag ut...

Alla nickar... och jag känner en lättnad att det lixom inte bara är Hampus som gör så. Och när hon säger att det är mänskligt att inte ha tålamod så det räcker alltid. Att det är vanligt att föräldrar skäller på sitt barn och sen efteråt mår dåligt... varför skällde jag nu så igen? Varför kunde jag inte ha behållit mitt lugn en extra stund? Och sen diskuterade vi i små grupper varje punkt och jag känner ett lugn när jag hör att det inte är mig det är fel på utan att alla andra mammor gör likadant som jag... ibland har man tålamod som en ängel och ibland smäller man av för minsta lilla.

Vi pratade om syskon och partner... ja det problemet har ju inte jag. Och sen pratade vi om övrig familj och vänner. När vi diskuterade det så insåg jag vad bra jag har det. När jag hör hur den ena, med 7 barn, berättar att hon inte har några föräldrar och inte hennes man i heller som kan hjälpa henne med barnen. Hon hade inga vänner... Och den andra som hade en vän men hon hade ju samma problem som hon så hon kunde ju inte avlasta något... och den sista vid vårt bord bara skaka på huvudet... nä, inga vänner som förstår och vill hjälpa till... Och där satt jag med min mamma som ställer upp och går kursen med mig för att kunna avlasta mig och min pappa som läser igenom materialet för kursen hemma med mamma sen. Jag har Yvonne som hjälper mig när jag måste stänga på jobb. Jag har Maria och Sanna som ställer upp om jag behöver dom och Malin som orkar umgås med mig fast Hampus är med ibland och kräver uppmärksamhet.

Ja jag har det bra när jag jämför mig med andra mammor och familjer som har barn med ADHD. Jag skämdes nästan för att berätta hur bra jag har det... När man får lite perspektiv på saker och ting så inser man att det kunde varit värre. Man ska vara glad för det man har så får man jobba på resten. =)

Men en sak var vi överens om... skolan. Det är i skolan det är svårast att få förståelse och hjälp. Det är i skolan som barnens ADHD märks mest och det är där det påverkar dem mest. Och det är vi föräldrar som får slåss för dem, vara den där jobbiga mamman som alltid har åsikter om allt i skolan. Och det sa dom, det måste vi vara. Vi måste vara jobbiga, gnälliga, tjatiga, påstridiga... för än hade ingen varit med om att skolan gav barnet den hjälp de behöver bara så där... Men den biten kommer vi till på kursen... hur vi tacklar det. =)

Och som grädden på moset hade Hampus en dålig dag idag... den första på länge måste jag ju säga men ändå... det har varit mycket tjat idag... han har sagt emot allt jag sagt och gnällt mer än vanligt. Men just idag var jag på bra humör och taggad efter kursen så det eskalerade aldrig. Önskade att jag kunde ha det lugnet var gång... men idag kändes som en vinst i alla fall.

Ett år äldre!

Igår fyllde jag ett år äldre. Hade bjudit in till lunch med familjen. Mamma, pappa, mormor, tobias, maria, sanna, yvonne och så kart Hampus. Blev en riktigt mysig lunch med min bästaste familj.

Fick fina presenter oxå. En stor tavla, biobiljetter, burkar till kaffe och te, en liten peng och så köksgardinerna som jag redan fått bidrag till av mamma & pappa.

Efter alla gått hem och Hampus åkt med hem till sin mormor och morfar så gick jag och la mig för att försöka få ett par timmars sömn, Gick så där... grannen gick  in och ut och slog i dörrarna så allt skallrade... i två timmar... ingen aning vad hon gjorde...

Sen bar det av mot Lund för att möta upp Malin när hon slutade jobba klockan 19. De gamla planerna på att åka och dansa hade skrotats och dom nya planerna var att gå ut i Lund. Vi gick och åt på Burger King och då fick vi en ny briljant ide att vi skulle gå på bio klockan 21. Men Lund visade inga filmer så sent så vi fick bokat biljetter på Entré i Malmö istället så efter maten bar det av med tåget mot Malmö.

Vi åkte upp på Entré och hämtade ut våra biljetter och gick sen och tog en öl på O´Learys intill. Efter bion bar det av mot Lilla Torg där vi tog en drink och sen lite vin. Och lagom till vi kommit i gång och inte alls ville åka hem eftersom vi hade det jättetrevligt så var det dags att gå till tåget eftersom sista tåget från Malmö går 00:44.

Vi tänkte fortsätta i Landskrona men när man suttit på ett tåg och en buss i 45 minuter så var man inte lika sugen på att fortsätta längre. Tröttheten hade smugit sig på och vi var inte alls på G längre.

Så det blev nattamat och sen hem och sova. Sov till klockan halv tolv idag och det kändes skönt att kunna göra det.

Sen bar det av hem till Malin för att sätta upp gardiner och sen hem för att möta upp min son. Det var en stort smilande son som kom hem. Han var på superhumör efter en tur i skogen med sin mormor & morfar.
Dock hade de inte undkommit regnet så han hade en dyngsur jacka och dyngsura skor. Dessutom hade han ramlat i ankdammen igår kväll på kvällsrundan med morfar... han hade snubblat... haha!

Nu blir det söndagshäng i soffan resten av kvällen. =)